Iotas historia, från Grecos synvinkel, del 1
Den 7:e juli skrev jag klart min sista tenta för terminen, det hade varit en lång termin, Nästan lite för lång. Klick, och jag sände iväg den. Äntligen "sommarlov"! Nu ska man äntliga få lägga sig tidigt och sova sent på dagen, det var vad jag trodde åtminstone. Har du någonsin skrivit en tenta? Eller skrivit "sista provet" för året? Då vet du exakt vilken frihetskänsla jag kände, ungefär som när Mel Gibson skriker ut "freeedooom" i Braveheart. Men det tog inte lång tid för mig, som är hyperaktiv, att känna den krypande tomheten klättra upp på mina axlar. Panik! Jag gjorde det man alltid gör när man är uttråkad, kollade på facebook, går och ser på TV. Inget på TV eller på FB var tillräckligt intressant för att få mig tillfreds. Det var bara en sak att göra. Grepolis. Det första jag gjorde var att gå in i forumet, för att se om det fanns någon ny värld. Detta var min turdag, för världen hade precis startat, den viktigaste världen på GP, Iota.
Jag tänkte, har jag tur nu kommer jag inte hamna mitt i smeten, utan lite i kanten. Jag loggar in, är det bara jag som alltid följer traditioner? Jag väljer alltid nordväst, det går alltid bra om man väljer nordväst, tro mig. Chocken över att min tradition svek mig satt som en käftsmäll. Jag kom löjligt nära mitten, och det var helt otroligt vilka rutinerade spelare som hade städer på min hem-ö. Inte nog med detta, även några av de ledande allianserna Syrakusa, Underconstruction och Ostarnas Sällskap höll till på ön, med flertalet spelare. Jag rörde musen över spelare efter spelare, men endast en spelare fick mig att stanna upp på riktigt. 1c3m4n. Hur startar man om? Det var min första tanke. Det finns fem spelare i GP, jag anser mig vara ovärdig att sända PM till, så länge de inte sänder till mig, vilka de andra fyra är spelar ingen roll, men 1c3m4n var en av de fem.
Jag brukar hålla mig till mina regler, men skulle jag överleva på den här ön, måste jag bryta mig regel. Jag skrev ett PM till 1c3m4n. Ärligt talat visste jag inte riktigt vad jag skulle skriva, vi hade lite historia jag och Daniel, men inget jag tänker nämna här. Jag skrev lite om gamla goda tider och att jag hade stor respekt för honom och hans tidigare arbeten (Heretics). Till min förvåning svarade han (om ni har fått posetiv respons av en tjej ni har försökt flirta med kan ni förstå min känsla), att han hade respekt för mig med. Nu kör jag som ett ångvält tänkte jag. Jag frågade lite oskyldigt om han hade tänkt starta något "projekt", hans svar var att han skulle tänka på det. Lite senare resulterade det i att vi tänkte starta en allians som skulle heta Inquisition. Jag visste hur svårt det skulle vara att starta en allians på den här världen, där alla erfarna spelare redan var med i antingen Syrakusa, ledd av Gelon (gunnis), en föredetta frontfigur i värld Gamma, och alliansen Ostarnas Sällskap, som var ledd av CheddarBob, expert på att bemöta svårt motstånd från Zeta. Daniel kom även i kontakt med Korvgrillen4, en spelare jag inte kände igen sen innan, men som jag aldrig kommer glömma.
Vi grundade alliansen Inquisition på en lördag, och vi gjorde det med pompa och ståt, även om vi bara var 3 spelare i alliansen. Jag, Daniel och Korven. Snart skulle vi få med flera spelare, som ZeusTheScout. Vi gjorde upp en tråd i externa-forumet, där en spelare skrev "ni kommer ta världen med storm", Daniel svarade lugnt "vi hoppas åtminstone göra den mer intressant". Vi började sakta med säkert etablera en stabil allians på få medlemmar. Vi skulle snart inse att bara genom att grunda den här alliansen, blev vi fiender med de två största allianserna, Ostarnas Sällskap och Syrakusas. Antingen är det vi eller de som försvinner från Iota. Jag trodde det skulle bli vi, men Daniel och ZTS pratade lugnt i skypen om att vi skulle segra. Och dagen hade kommit, nybörjarskyddet hade gått ur.
Aldrig någonsin har en ö på .se grepolis varit så hektiskt/aggresiv mot varandra som den ön jag befann mig på, om man ska tro på 1c3m4n, korven och mina erfarenheter. Det var vi tre, och på senare håll en tös som hette Kalia. Mot Syrakusas frontpersoner; Gelon, Pgag, Maran, Onlyone (som blev ersatt av Faderfredrik) och Wolfman. Alla anfall varandra, gick man och åt kvällsmat, så var staden plundrad. Gick man ut med hunden, hade du inga trupper när du var tillbaka. Syrakusas var en svår nöt att plundra, de hade alltid städerna tömda, och duckade oftast, samtidigt som de sände in milis. Man kunde anfalla 20 gånger på en dag utan något resultat. Tiden gick, och snart hade vi våra första nybyggda KS. Vi hade bestämt oss redan från början, vi måste nolla Syrakusorna eller bli nollade själva. Det riktiga kriget kunde börja.
